omjaghadeenblogg

Min syster Jonna har frågat efter dem...med blandade känslor. Ett slags äckel-fascination har hon gentemot dessa varelser. Det finns inte så många kvar av dem, de är utrotningshotade. De är som den bortglömda lite ofräsha kusinen till Flipper. Utan ögon. Here we go..

En vän sa för ett och ett halvt år sedan att hon "inte kunde lyssna på sån där musik!" Hon syftade då på en vacker sorglig sång, hon menade att då skenar tankarna iväg och hon kan inte kontrollera känslorna. Hon verkligen tryckte bort sådana små utsvävningar som musik kan ge, bitterljuva, vackra och sorgsna, glada och tårögda. Som jag gör flera gånger i veckan. Jag hittar tonerna, de som berör. De finns där i all slags musik nästan. Därför kan jag ha så svårt att säga vilken genre jag tycker bäst om. För jag hittar rystonerna varstans..

Ibland känns det fel att göra så, och att min vän har mycket rätt i det hon säger. Att man ska inte sväva iväg sådär och frammana känslor som man för stunden inte känner, eller snarare att de ligger strax under ytan. Jag tänker inte argumentera för att man ska göra si eller så..det är bara så att det känns så fantastiskt ibland att kunna känna så mycket genom tonerna. Jag har svårt att tro att känslorna kommer från ingenstans..



 

För två timmar sedan låg jag i soffan i Jons gamla rum och läste första boken i fantasyserien "Sagan om Drakens Återkomst". Gäspade lite, började packa väskan för jag skulle ta en långpromenad till jobbet eftersom jag lämnat cykeln där dagen innan. Då ringer telefonen. "Hej, vi undrade bara om du var på väg in snart eller?". Klockan var en timma mer än jag trodde! Jag kastar mig ut från lägenheten, hur ska jag hinna dit! cykeln är ju på jobbet, då jag hör en buss pusta. "506an!?!? Jag hinner genskjuta den till nästa hållplats om jag kutar". Med en kraft och hastighet jag inte haft på år lyckas jag med det jag aldrig lyckats tidigare, jag hinner alltså med bussen! Eufori!

På tal om "Sagan om Drakens Återkomst" så blev jag lite irriterad när jag läste svenska wikipediasidan för serien. Tydligen delar de upp varje engelsk del i två svenska. Men varför? Bokförlag som ska tjäna pengar? Snabbare att få ut en del av utgåvan översätt än att vänta på att hela ska översättas? Hmm. Gillar inte heller titelöversättning heller:

• Farornas väg  (del 1 på svenska)
• Tidens hjul  (del 2 på svenska)

Eller egentligen är den svenska titeln väldigt bra när man nu måste dela upp i två. Det är bara det att jag älskar The Eye of the World för det passar ännu bättre. Serien börjar med ett par ungdomar i en liten by i utkanten av världen. Deras liv ändras på en sekund och tvingas upptäcka hur stor världen utanför är. De svindlas av tanken och tänker helst inte på det. Precis så är jag med rymden! När jag tänker på hur små vi är och hur stort allt annat är får jag svindelskänsla, mindervärdeskomplex och slår bara bort tanken. Jag vill inte vara mindre än jag redan är. Jag har insett hur enormt vårt klot är, tvinga mig inte inse hur pass relativt det verkligen är! Många känner tvärtom. Att de finner trygghet i hur obetydliga vi är, att de ser det stora perspektivet på ens bekymmer. De har rätt. Men det är ändå läskigt. Hur som helst, älskar boken. Känner att jag står inför en skatt. Kan ofta känna en avundsjuka mot de som ännu inte läst Harry Potter, Twilight eller Sagan om Ringen. De anar inte vad som ligger och väntar på dem!

När kan man inte göra såhär längre? Finns det någots slags åldersgräns? Än så länge är det HEELT ok. Tycker jag i alla fall, och jag vet att Elsa gör det också :P

    


haha...YES.

Våren drar i mig, den vill att jag ska ut och dansa i (sommar)regnet. Men helt ärligt, häromdagen hade jag glömt att det var vår, det kunde lika gärna ha varit höst. Jag har ingen årstidsmotor i mig för tillfället.

Och just nu är jag ledsen. Shit vad trist att skriva! Så tråkigt! Skit i det jag skrev nyss! Och titta, rubriken lika trist den.

Elsa är hemma nu, så jag förväntar mig lite inlägg! Lite gladare än det här.

Om jag hade haft en blogg hade jag inte skrivit såhär.

Jag vill skriva av mig. Jag vill. Och ja det var ju inte så svårt att göra det. Det bubblar inom mig. Det sprudlar lite…haha. Jag kan inte riktigt förklara varför. Helt plötsligt bara. Elsa har ju sagt att jag är ambivalent och hon är nog inte den enda.

Ska jag söka något riktigt svårt till hösten så att jag verkligen utnyttjar mina betyg som nu kommer att stiga i höjden tack vare meritpoängen?? Jag menar nu kommer ju fler och fler att läsa matte och språk för att få extra poäng och då sjunker mitt försprång…så nu innan alla nittiotalister kommer ikapp borde jag inte utnyttja systemet helt? Så mycket som jag inte visste skulle intressera mig och så många möjligheter.

Men visst är det ett skitsystem?! Orättvist och jag vet inte om jag tycker att det är så otroligt givande att läsa steg 3 och 4 på gymnasiet om man verkligen inte tycker att språk är roligt. Annars går det bara in och ut och Jan Björklund måste förstå att språkkunskaper är väldigt speciella, på det sätt som man lär sig idag så är det lite slöseri med tid för många tror jag. Så snarare kommer folk att välja språk bara för att få dessa meritpoäng (och märk, man behöver bara få godkänt!) istället för att lära sig något annat som kommer dem bättre till hands. Jag tycker det är superkul att läsa språk och det är aldrig fel att lära sig ett nytt men ärligt talat så måste man nog fullfölja hela processen i inlärningen, typ åka iväg några månader till Frankrike eller så, för att det verkligen ska ge resultat. Är man inte intresserad av det så vet jag inte riktigt…

Sen är matten en annan femma. Det tror jag ger mer än att läsa språk, alltså generellt. För där lär man sig att tänka på ett sätt som jag tror hjälper en i vad man än gör i framtiden. De som hatar matte har nog mest problem med inställningen och kanske läraren, eller tempot. Att de behöver mer tid för att lära sig. Och då blir det lätt att man bara skiter i det.

Så jag kanske ska utnyttja det här nya systemet som jag egentligen tycker är helt fel. För även om det är bra att få folk att läsa mer matte som jag sa ovan så är det fel att någon som läst extra matte lättare kommer in på en konsthistorieutbildning än någon som läst historia och bild på gymnasiet. Och högerregeringen som ändå är så intresserade av att spetsa kunskap och individualisera.

Sen finns det ju områdesbehörighet också som ger lite poäng om man läst någon kurs som angår den utbildning man söker till. Tex om man vill bli psykolog får man poäng om man läst psykologi A eller Svenska C (om jag förstått det rätt). Hoppas det kan gynna de som känner sig bortglömda i meritpoängsystemet. Så kanske vi alla kanske höjer våra betyg lika mycket, då sett till vad vi ska söka, och så var det inget mer med det..