Elsa: Kraft! och Fantasy + Elsa = Sant
För två timmar sedan låg jag i soffan i Jons gamla rum och läste första boken i fantasyserien "Sagan om Drakens Återkomst". Gäspade lite, började packa väskan för jag skulle ta en långpromenad till jobbet eftersom jag lämnat cykeln där dagen innan. Då ringer telefonen. "Hej, vi undrade bara om du var på väg in snart eller?". Klockan var en timma mer än jag trodde! Jag kastar mig ut från lägenheten, hur ska jag hinna dit! cykeln är ju på jobbet, då jag hör en buss pusta. "506an!?!? Jag hinner genskjuta den till nästa hållplats om jag kutar". Med en kraft och hastighet jag inte haft på år lyckas jag med det jag aldrig lyckats tidigare, jag hinner alltså med bussen! Eufori!
På tal om "Sagan om Drakens Återkomst" så blev jag lite irriterad när jag läste svenska wikipediasidan för serien. Tydligen delar de upp varje engelsk del i två svenska. Men varför? Bokförlag som ska tjäna pengar? Snabbare att få ut en del av utgåvan översätt än att vänta på att hela ska översättas? Hmm. Gillar inte heller titelöversättning heller:
- Farornas väg (del 1 på svenska)
- Tidens hjul (del 2 på svenska)
Eller egentligen är den svenska titeln väldigt bra när man nu måste dela upp i två. Det är bara det att jag älskar The Eye of the World för det passar ännu bättre. Serien börjar med ett par ungdomar i en liten by i utkanten av världen. Deras liv ändras på en sekund och tvingas upptäcka hur stor världen utanför är. De svindlas av tanken och tänker helst inte på det. Precis så är jag med rymden! När jag tänker på hur små vi är och hur stort allt annat är får jag svindelskänsla, mindervärdeskomplex och slår bara bort tanken. Jag vill inte vara mindre än jag redan är. Jag har insett hur enormt vårt klot är, tvinga mig inte inse hur pass relativt det verkligen är! Många känner tvärtom. Att de finner trygghet i hur obetydliga vi är, att de ser det stora perspektivet på ens bekymmer. De har rätt. Men det är ändå läskigt. Hur som helst, älskar boken. Känner att jag står inför en skatt. Kan ofta känna en avundsjuka mot de som ännu inte läst Harry Potter, Twilight eller Sagan om Ringen. De anar inte vad som ligger och väntar på dem!
Ja, ibland inbillar jag mig att jag inte läst klart Harry Potter, sen blir jag ändå nöjd att jag har det, för sagan är så bra så man är liksom glad över att få ta del av den. Det där med att springa till bussen är också lite av en åldersgrej, insåg för ett tag sen att jag slutade att kuta till pendeln, jag tänkte "äsch, jag hinner inte.." så gjorde jag aldrig förut!! Då sprang jag, jag tvekade inte, för det handlar så mycket om de där sekundrarna när man tvekar, de betyder hinna med eller inte. Nu har jag blivit bättre på att kubba till tågen faktiskt. Jag är ju aldrig i tid nämligen så jag har inte tid med sådana ålderstråk-fasoner!
