Elsa: Kan inte sluta älska.
Många har nog "skämslåtar", låtar som de kanske inte skulle erkänna att de älslar i vissa sällskap då de kanske är lite för töntiga egentligen. Min älsklingsskämslåt just nu är "Can't Stop Loving You" med Phil Collins. Älskar hans röst, älskar melodin, den vackra texten.
"Cause I can't stop loving you
No, I can't stop loving you
No I won't stop loving you
Why should I?"
Jag ryser nästan varje gång jag tänker över texten. Alla som blivit dumpade måste kunna relatera till den. Så varför är det en skämslåt. En medleålders (nästan pensionsåldern nu!) man? Spelas bara på Lugna Favoriter? För enkel? Kan inte sluta älska den! Varför skulle jag sluta? Jag vägrar.
Nu söker jag frenetiskt i mitt minne efter de exakta orden Tommy Körberg använde då han beskrev musik i sitt avsnitt av SVT-produktionen "Stjärnorna på Slottet". Det var något i stil med: "Jag tror att hos vissa männskor så är själen inkapslad i rösten". Det tror jag med. Jag blev så glad när han sa det för det förklarar varför jag älskar musik så mycket. Sanne säger att jag älskar röster med en "öppen klang" (eller hur du nu säger). Det är då jag tycker man hör det där glittret som avslöjar att det är själen som sjunger!
Sanne: Utsvävningar
En vän sa för ett och ett halvt år sedan att hon "inte kunde lyssna på sån där musik!" Hon syftade då på en vacker sorglig sång, hon menade att då skenar tankarna iväg och hon kan inte kontrollera känslorna. Hon verkligen tryckte bort sådana små utsvävningar som musik kan ge, bitterljuva, vackra och sorgsna, glada och tårögda. Som jag gör flera gånger i veckan. Jag hittar tonerna, de som berör. De finns där i all slags musik nästan. Därför kan jag ha så svårt att säga vilken genre jag tycker bäst om. För jag hittar rystonerna varstans..
Ibland känns det fel att göra så, och att min vän har mycket rätt i det hon säger. Att man ska inte sväva iväg sådär och frammana känslor som man för stunden inte känner, eller snarare att de ligger strax under ytan. Jag tänker inte argumentera för att man ska göra si eller så..det är bara så att det känns så fantastiskt ibland att kunna känna så mycket genom tonerna. Jag har svårt att tro att känslorna kommer från ingenstans..
Sanne: "Mjuk och lugn ska en flicka vara..."
Så står det på blogg.se, utdrag från någon blogg tror jag om böcker och läsvanor. Men shit vad jag inte håller med! En härlig sommardag vill jag inte slappa och läsa!! NejNej det kryper i kroppen! Då sitter jag typ hellre inne och läser. Alltså klart jag gjort sådär någon gång (säkert fler än jag egentligen velat, för alla andra gör så jag har väl känt att man ska kunna göra så..) men jag kände så starkt att den där lilla prettofrasen inte gällde mig! Inte alls. Och jag typ stör mig att folk relaterar.
Shit vad jag överreagerar men det är typ som när någon sa åt mig att vara lugn när jag var liten...DET var ingen höjdare för att lugna mig kan jag säga.
Elsa: Kraft! och Fantasy + Elsa = Sant
För två timmar sedan låg jag i soffan i Jons gamla rum och läste första boken i fantasyserien "Sagan om Drakens Återkomst". Gäspade lite, började packa väskan för jag skulle ta en långpromenad till jobbet eftersom jag lämnat cykeln där dagen innan. Då ringer telefonen. "Hej, vi undrade bara om du var på väg in snart eller?". Klockan var en timma mer än jag trodde! Jag kastar mig ut från lägenheten, hur ska jag hinna dit! cykeln är ju på jobbet, då jag hör en buss pusta. "506an!?!? Jag hinner genskjuta den till nästa hållplats om jag kutar". Med en kraft och hastighet jag inte haft på år lyckas jag med det jag aldrig lyckats tidigare, jag hinner alltså med bussen! Eufori!
På tal om "Sagan om Drakens Återkomst" så blev jag lite irriterad när jag läste svenska wikipediasidan för serien. Tydligen delar de upp varje engelsk del i två svenska. Men varför? Bokförlag som ska tjäna pengar? Snabbare att få ut en del av utgåvan översätt än att vänta på att hela ska översättas? Hmm. Gillar inte heller titelöversättning heller:
- Farornas väg (del 1 på svenska)
- Tidens hjul (del 2 på svenska)
Eller egentligen är den svenska titeln väldigt bra när man nu måste dela upp i två. Det är bara det att jag älskar The Eye of the World för det passar ännu bättre. Serien börjar med ett par ungdomar i en liten by i utkanten av världen. Deras liv ändras på en sekund och tvingas upptäcka hur stor världen utanför är. De svindlas av tanken och tänker helst inte på det. Precis så är jag med rymden! När jag tänker på hur små vi är och hur stort allt annat är får jag svindelskänsla, mindervärdeskomplex och slår bara bort tanken. Jag vill inte vara mindre än jag redan är. Jag har insett hur enormt vårt klot är, tvinga mig inte inse hur pass relativt det verkligen är! Många känner tvärtom. Att de finner trygghet i hur obetydliga vi är, att de ser det stora perspektivet på ens bekymmer. De har rätt. Men det är ändå läskigt. Hur som helst, älskar boken. Känner att jag står inför en skatt. Kan ofta känna en avundsjuka mot de som ännu inte läst Harry Potter, Twilight eller Sagan om Ringen. De anar inte vad som ligger och väntar på dem!
Sanne: Ke$ha för en dag..
När kan man inte göra såhär längre? Finns det någots slags åldersgräns? Än så länge är det HEELT ok. Tycker jag i alla fall, och jag vet att Elsa gör det också :P
haha...YES.
Sanne: Great expectations
I förra veckan ringde jag in till radio för att vinna Lady Gaga-biljetter, jag vann inte (mitt samtal kom inte fram..)och blev rejält besviken när jag inte gjorde det. Alltså sådär riktigt besviken! Inte typ "..äh, det är ju så många som ringer, vad var oddsen liksom?" utan jag tänkte verkligen att biljetterna var mina! Med den motiveringen att det faktiskt går att bli ett av de första samtalen om man är på hugget och har lite tur förstås.. :)
Här kom den där oövervinnerliga sidan fram igen.
Men visst är det så att det blir aldrig som man tänkt sig. Typ aldrig. Ibland är jag rädd att ha förväntningar på något för jag vet att exakt som jag tänker, så kommer det inte att bli. Det kanske blir bättre, sämre eller typ lika, men inte EXAKT som jag tänker.
Så typ sprintlöpare som visualiserar hur de vinner loppet precis innan start vinner inte. De som däremot släpper alla tankar och bara fokuserar på musklerna, låter adrenalinet göra sitt och lyssna efter ljudet av startskottet- de har en bättre chans. Tror jag.
Sanne: Sprudlig och ledsen
Våren drar i mig, den vill att jag ska ut och dansa i (sommar)regnet. Men helt ärligt, häromdagen hade jag glömt att det var vår, det kunde lika gärna ha varit höst. Jag har ingen årstidsmotor i mig för tillfället.
Och just nu är jag ledsen. Shit vad trist att skriva! Så tråkigt! Skit i det jag skrev nyss! Och titta, rubriken lika trist den.
Elsa är hemma nu, så jag förväntar mig lite inlägg! Lite gladare än det här.
Om jag hade haft en blogg hade jag inte skrivit såhär.
