omjaghadeenblogg

Ja Sanne. Jag hittar tonerna också överallt. I de mest konstiga låtar. Blondinbella skrev om det för ett par veckor sen. Hon skrev att hon lyssnat på musik som hon förknippade med jobbigare perioder. Att hon krossade sitt hjärta ett par minuter genom att påminna sig med musiken. Tyckte det var så fint! Hon skrev att det fick henne uppskatta hur saker är nu. Det är bara ett exempel på hur musiken kan ta en till så många ställen. Man kan boosta en riktigt bra dag med en lyckolåt. Man kan hitta tröst i sorgliga låtar. Styrka i "arga låtar". Möjlighteerna är oändliga. Det gemensamma är att de alltid gör saken bättre. Tonerna alltså.

Många har nog "skämslåtar", låtar som de kanske inte skulle erkänna att de älslar i vissa sällskap då de kanske är lite för töntiga egentligen. Min älsklingsskämslåt just nu är "Can't Stop Loving You" med Phil Collins. Älskar hans röst, älskar melodin, den vackra texten.

"Cause I can't stop loving you
No, I can't stop loving you
No I won't stop loving you
Why should I?"

Jag ryser nästan varje gång jag tänker över texten. Alla som blivit dumpade måste kunna relatera till den. Så varför är det en skämslåt. En medleålders (nästan pensionsåldern nu!) man? Spelas bara på Lugna Favoriter? För enkel? Kan inte sluta älska den! Varför skulle jag sluta? Jag vägrar.

Nu söker jag frenetiskt i mitt minne efter de exakta orden Tommy Körberg använde då han beskrev musik i sitt avsnitt av SVT-produktionen "Stjärnorna på Slottet". Det var något i stil med: "Jag tror att hos vissa männskor så är själen inkapslad i rösten". Det tror jag med. Jag blev så glad när han sa det för det förklarar varför jag älskar musik så mycket. Sanne säger att jag älskar röster med en "öppen klang" (eller hur du nu säger). Det är då jag tycker man hör det där glittret som avslöjar att det är själen som sjunger!